Historik

Under medeltiden helgades nästan 500 kyrkor över hela Nordeuropa åt Olof den helige. Till helgonet S:t Olav kunde alla vända sig för att få helbrägdagörelse till kropp och själ. Stora skaror av pilgrimer, framför allt från Norden, men även från andra länder, vandrade till hans grav i Nidarosdomen i Trondheim.

Olof den helige

Olof den heligeOlav Haraldsson föddes i Norge någon gång under 990-talet. Som ung deltog han på vikingafärder i Östersjön men även i Västeuropa. Där han enligt tradition blev han döpt i den franska staden Rouen. Hemkommen till Norge deltog han i de politiska stridigheterna om makten. År 1015 valdes Olav till kung över delar av det norska riket, och lyckades så småningom ena hela Norge under sin krona.

Hans ambition som nykrönt kung var att kristna den norska befolkningen. Men han mötte motstånd från både bönderna och hövdingarna. De hade stöd i den dansk-engelske kungen Knut den mäktige. På grund av angrepp från denne kung år 1028 flydde Olav till sin svåger i Kiev. Två år senare hade han med hjälp av den svenske kungen Amund samla en liten här. Då började han återerövringen av den norska kronan.

Återerövringen

Han landsteg med sitt skepp i Selånger utanför Sundsvall. Hans följeslagare bestod både av kristna och hedningar. De förflyttade sig västerut genom Medelpad och Jämtland längs den väg, som idag kallas S:t Olavsleden. Då användes vägen främst till resor mellan Östersjön och Atlantkusten. När hären kom till Stiklestad i Norge den 29 juli år 1030, mötte de en numerärt överlägsen bondehär.

Vid detta slag dödades kung Olav. Enligt krönikören Snorre Sturlason ska han först ha kämpat tappert, men sedan kastat svärdet för att be Gud om hjälp. Snart började det ske underverk kring den fallne kungen. Endast ett år efter slaget, förklarades Olav som martyr och helgon. Kroppen lades i ett skrin på högaltaret i S:t Klemens kyrka i Trondheim (Nidaros). Kring graven byggdes efter hand den stora katedral upp, som än idag sätter sin prägel på staden.

Kristendomen och S:t Olav

Efter detta föll motståndet mot kristendomen i Norge och påverkade med säkerhet också framväxten av kristendomen i exempelvis Jämtland. Bara några decennier senare hade pilgrimsvandringarna till helgonkungens grav fått starkt genomslag. S:t Olav avbildas vanligen som en krönt och skäggprydd kung, ofta sittande på en tron. Oftast håller han en yxa eller ett nattvardskärl i sin ena hand, ibland trampar han på en gåtfull drake med människohuvud.

Vägar i pilgrimstid

Den medeltida pilgrimen med Nidaros i sikte hade en gång många vägar att välja mellan. De viktigaste huvudstråken under medeltiden finns avbildade på kartan nedan. Vägarna användes för olika ändamål, bland annat handelsresor mellan länderna.

arkeobild_historiken

Bilden ovan visar de viktigaste huvudstråken till Nidaros/Trondheim under medeltid, men med nutida namn på sträckorna. Hit hör också de vägar som ledde norrut genom Norge. Många pilgrimer valde också att ta sig sjövägen till Nidaros. Ill Arkeobild.

 

Under pilgrimstiden handlade det om gång- och stigar att rida på och inte vägar i dagens bemärkelse. Man reste helst vintertid eller försökte följa vattenvägarna för att underlätta framkomligheten. Ju närmare bebyggda trakter man kom desto fler vägar fanns. Det var vägar som ledde till byar, stigar till fäbodar och till jakt- och slåttermarker och kyrkväg.

Vandring längs de medeltida vägarna kunde vara farofyllda. Rövare, dåligt väder och långa avstånd i obebodda trakter gjorde det tufft att vandra längst leden. Därför byggdes raststugor så kallade själastugor längst vägen som skydd för resande. I Jämtlands läns finns dessa bland annat i Stugun, som etablerades vid 1200-talets slut, Biskopsstugan nära Skarvdörrspasset i Härjedalen och Medstugan mellan Åre och Stiklestad. Pilgrimerna skyddades också genom bestämmelser i lag.

Att pilgrimsvandra

Alla pilgrimsresor inte var så långa. Ibland kunde det handla om att vandra till en kyrka eller annan religiöst betydelsefull plats i närheten. Det finns flera skriftliga belägg för att människor rört sig i Norrland med olika pilgrimsmål i sikte. Mest känt är kung Magnus Eriksson resa. Han skrev år 1350 till bönderna i Ragunda och Hammerdal i Jämtland och meddelade att han tänkte stanna hos dem under sin färd till Nidaros.

Härifrån länet begavs sig även människor under medeltiden ut på pilgrimsresor till andra orter såsom Vadstena, Uppsala och Stockholm. Medeltida fynd av minnesföremål från välkända pilgrimsorter visar att människor även har besökt såväl Santiago i Spanien, Tours i Frankrike som Vadstena och Nidaros. Heliga Birgitta och hennes make Ulf sägs ha gjort en 30 dagar lång vandring till Nidaros, omkring år 1339. Enligt tradition ska resan ha gått genom Jämtland och några källor här, bär ännu hennes namn. Heliga Birgitta sägs under sin resa ha tvättat sina kläder vid Storsjöns strand, inte långt från Hackås medeltidskyrka.

Kyrkan under medeltiden

Under medeltiden tillhörde landskapen Jämtland och Härjedalen Norge ur politisk synpunkt. Men ur kyrklig mening låg Härjedalen under Nidaros ärkestift, och Jämtland organiserades under Uppsala ärkestift. Tillsammans med det fredliga förhållandet mellan Norge och Sverige bidrog detta till en viss politisk självständighet för Jämtlands del. Det ovanliga kyrkliga förhållandet i landskapet var av begränsad betydelse under medeltiden, eftersom uppfattningen i trosfrågor var likartad i hela Norden. Det kom dock förstås att få större betydelse under reformationstiden och ofredsåren under 1500- och 1600-talen. Då var också pilgrimsvandringarnas första tid slut.

Pilgrimslederna idag

Förvånansvärt stora delar av det gamla vägnätet har använts fram till nutid. Först med bilismen har landskapet kommit att förändras. Enskilda sträckor av lederna har på senare tid registrerats som fornlämningar och har idag därför lagskydd och får inte skadas. Skalstugevägen i Åre kommun har förklarats som riksintresse ur kulturmiljösynpunkt och har därför också skyddsstatus.

Lokalt engagemang

Engagemanget för de gamla lederna har varit stort på lokal nivå. Många insatser har gjorts genom åren i form av röjning och skyltning av ideella krafter. Under loppet av 1980-talet ökade intresset för pilgrimsvandringar kraftigt i Europa. Inför Trondheims 1000-årsjubileum 1997 togs ett större, gemensamt tag kring lederna i form av ett EU-projekt. Då långa sträckor av lederna röjdes och markerades. Samtidigt genomfördes ett stort arbete att rekonstruera de delar av leden som hade fallit i glömska. Insatserna kring lederna har sedan dess fortsatt, 2006–2007 till exempel genom det norsk-svenska Pilgrimsprojektet S:t Olav med delfinansiering genom EU:s regionala utvecklingsfond.

Europeisk kulturväg -”The Route of Saint Olav Ways”

År 2010 förklarades pilgrimslederna i Sverige, Norge och Danmark som europeiska kulturvägar av Europarådet. Samma år påbörjade Södra Jämtlands kyrkliga samfällighet uppbyggnaden av ett pilgrimscentrum vid Hackås kyrka intill Jämt-Norgevägen. Under perioden 2011–2013 har den ideella föreningen Mariagillet gjort stora vårdsinsatser längs S:t Olavsleden. Deras arbete fortsätter även idag. Sedan 2012 uppmärksammas pilgrimslederna inom ramen för Östersunds, Sundsvalls och Trondheims så kallade SÖT-samarbete.

Att läsa mer:

  • Pilgrimstid – upptäck medeltiden i Jämtland, Härjedalen, Ångermanland och Medelpad. Sven Olofsson med flera Jamtli förlag, Östersund 1997.
  • Helgonet i Nidaros – Olavskult och kristnande i Norden. Red. Lars Rumar. With summary in english. Riksarkivet, Stockholm 1997
  • Jämt-Norgevägen – vandringsguide i pilgrimers spår. Härnösands stift, Härnösand 2003.
  • Pilgrimsleden S:t Olof – vandringsguide i pilgrimers spår. Härnösands stift, Härnösand 2000.
  • Från Mälaren till Nidaros – en kulturhistorisk vandring på Romboleden (Fra Romboland til Nidaros). Red. Ellen Zirr Brox. Härjedalens fornminnesförening, Funäsdalen med flera 2000.
  • St. Olavsvegen – en pilgrimsvandring från Borgsjö via Östersund och Stiklestad till Nidarosdomen. Red. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Olavsfestdagene. Östersund och Trondheim 2007.
  • St. Olav’s Way – a pilgrimage from Borgsjö to Nidaros Cathedral in Trondheim, via Östersund and Stiklestad. The County Administration Board of Jämtland and Olavsfestdagene/St. Olav Festival. Östersund and Trondheim 2007.